SESAM logotyp

2. Utbud, prissättning och konkurrens samt den särskilda avgiftsförordningen

Att ta betalt för extern användning av en forskningsinfrastruktur kan ha olika syften. En del forskningsinfrastrukturer är beroende av användarintäkter för att delfinansiera verksamheten. I andra fall är beroendet av användarintäkter för finansiering mindre, men man behöver sätta ett pris för att styra efterfrågan eller för att följa regler i svensk offentlig rätt, policys, statsstöds- och konkurrensregler.

Syftet med kapitlet är att bistå och underlätta prissättning av tjänster från forskningsinfrastrukturer. I avsnitt 2.1–2.3 sammanfattas förutsättningar och regelverk som finns att förhålla sig till. I avsnitt 2.4–2.5 diskuteras hur detta kan tillämpas i frågeställningar som rör prissättning och vilka rutiner som kan införas.

Vad som är ett rimligt pris eller rätt ekonomisk ersättning beror av flera faktorer, exempelvis om det gäller bidragsfinansierad verksamhet, verksamhet som finansieras av avgifter eller andra intäkter. Lagar och andra regler för statsstöd och konkurrens gäller gemensamt för både lärosäten och institut som är åtminstone delvis offentligt finansierade eller styrda och påverkar prissättningen för tjänster som erbjuds på en marknad.

Slutligen ligger rekommendationer kopplade till förordning om avgifter för forskningsinfrastrukturer som tillhandhålls av organisationer som har staten som huvudman1.

Detta kapitel utgår delvis från Bilaga 2 – Utbud, prissättning och konkurrensfrågor för labbinfrastrukturer, men har också utökats i syfte att förtydliga kategorier av uppdrag. I bilagan anges två grupper. Här anges tre grupper då det finns kategorier av uppdrag som inte går att placera i någon av de två huvudgrupperna (se vidare avsnitt 2.5).

Det är viktigt att redovisningsmässigt separera avgifter som tas ut för tjänster eller uppdrag från verksamhet kopplad till organisationens egen forskning eller forskningssamverkan. I praktiken görs detta genom särredovisning. I lagstiftning och förordningar används begreppen ”icke-ekonomisk verksamhet” och ”ekonomisk verksamhet”, eller ”avgiftsbelagd verksamhet”. Varje organisation måste tolka och implementera den indelningen, och använder ofta en egen terminologi. Huvuddragen i uppdelningen är att den ena motsvarar bidrags- eller anslagsfinansierad verksamhet och den andra motsvarar verksamhet på en kommersiell marknad.

Icke-ekonomisk verksamhet är verksamhet som inte innebär erbjudande av varor eller tjänster på en marknad och som i regel finansieras av bidrag eller andra former av stöd och som i allmänhet drivs utan vinstsyfte. Ekonomisk verksamhet innebär försäljning av varor och tjänster till externa användare som kan finnas i både i näringsliv och offentlig sektor. Det är svårt att ge en generell definition för när en verksamhet ska kategoriseras som det ena eller det andra. Varje organisation behöver göra denna bedömning utifrån sina egna förutsättningar i samråd med sina ekonomer och jurister.

En person i labmiljö klädd i labrock och skyddsglasögon som tittar in i kameran. I bakgrunden syns en annan person i labrock som sitter vid två skärmar och arbetar.

National Genomics Infrastructure (NGI) är en nationell forskningsinfrastruktur för molekylär biovetenskap som stöder ett brett spektrum av forskningsområden inom livsvetenskaperna. Foto: Mikael Wallerstedt

Rekommendationer

Alla organisationer som hanterar offentliga bidrag i någon form måste kunna särredovisa när deras aktivitet är bidragsfinansierad och/eller intern, som vid reguljär forskning, eller när den är delvis eller helt finansierad av externa avgifter.

Statsstöd är, enkelt uttryckt, finansiering med offentliga medel som ger ett eller flera företag en fördel i förhållande till övriga konkurrenter2. Med företag avses i svensk konkurrenslagstiftning en fysisk eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur, dock inte till den del verksamheten består i myndighetsutövning3. Statsstöd är i princip förbjudet, med några undantag (till exempel försumbart stöd4, så kallat de minimis stöd, och stöd som anges i den allmänna gruppundantagsförordningen5). Man måste alltid komma ihåg att statsstöd kan förekomma i två riktningar – till värdorganisationen, och/eller indirekt till externa användare. Det senare fallet behandlas i nästa avsnitt.

EU:s statsstödsregler finns huvudsakligen i artiklarna 107–109 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EU-fördraget)6. Hur statsstödsreglerna genomförs i Sverige har reglerats bland annat i lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler7.

Alla organisationer kan i princip omfattas av statsstödsreglerna beroende på vilken verksamhet de bedriver. Indelning i ekonomisk verksamhet (till exempel uppdragsforskning, se avsnitt 3.2) respektive icke-ekonomisk verksamhet (till exempel enskild forskning eller forskningssamverkan vid en forskningsorganisation, se avsnitt 3.3) är en central åtgärd för att säkerställa att reglerna följs.

EU har angett att om en forskningsinfrastruktur nästan enbart används för icke-ekonomisk verksamhet kan dess finansiering helt och hållet falla utanför tillämpningsområdet för reglerna om statligt stöd, förutsatt att den ekonomiska verksamheten är rent underordnad8.

En forskningsinfrastrukturs verksamhet kan anses icke-ekonomisk om den kapacitet som varje år anslås för sådan ekonomisk verksamhet inte överstiger 20 procent av den berörda enhetens totala årskapacitet8. Regeln om statsstöd specificerar inte på vilken nivå som beräkningen för att avgöra om en ekonomisk verksamhet är underordnad ska göras. Inte heller vilken den relevanta enheten är eller om bedömningen ska göras på enskilda delar eller hela organisationen. För de flesta lärosäten är det sällsynt att denna gräns överskrids. Dels eftersom redovisningen sker på den övergripande organisationsnivån utifrån lärosätets organisationsnummer. På den nivån är andelen ekonomisk verksamhet i allmänhet låg. Dels eftersom det är sällsynt att en viss enskild forskningsinfrastruktur på ett lärosäte har högre än 20 procent ekonomisk verksamhet.

Två personer klädda i gröna och turkosa skyddskläder står i en vit laboratoriemiljö och arbetar vid en bänk. I bakgrunden syns en tredje person i liknande klädsel.

Myfab Uppsala är en tvärvetenskaplig miljö inom områden som materialvetenskap, tunnfilmsteknik, hållbar energiproduktion, elektronik, mikrosystem, nanoteknikoch bioteknik. Foto: Johan Wahlgren

Rekommendationer

  • I den ekonomiska redovisningen måste värdorganisationen separera mellan forskningsinfrastrukturens ekonomiska och
    icke-ekonomiska verksamheter.
  • Efterfråga särskilt stöd från ekonomifunktion angående redovisning om inkomst från avgifter för uppdrag från externa användare närmar sig 20 procent av verksamhetens omsättning/beläggning.

Förutom att den egna organisationen inte ska ta emot statsstöd, måste det även säkerställas att den externa användaren inte får statsstöd indirekt genom att de använder forskningsinfrastrukturen. Undantag finns när exempelvis statsstödet är godkänt enligt ett gruppundantag.

I reglerna för indirekt statligt stöd skiljer EU på två fall: Forskning på uppdrag av företag respektive Samarbete med företag. När det gäller forskning på uppdrag av företag skriver EU att det normalt inte räknas som statligt stöd till företaget – så länge organisationen eller forskningsinfrastrukturen får en tillräcklig ersättning för sina tjänster9. Det gäller särskilt om tjänsten tillhandahålls till ett marknadspris. Alternativt i de fall där det inte finns något marknadspris och tjänsten då tillhandahålls till ett pris som:

  • återspeglar den fulla kostnaden för tjänsten och i regel omfattar en marginal som vanligen tillämpas av företag som är verksamma inom den berörda sektorn, eller
  • är resultatet av förhandlingar på affärsmässiga villkor där forskningsorganisationen, förhandlar för att när kontraktet ingås få ut största möjliga ekonomiska nytta och som åtminstone täcker tjänstens marginalkostnader.

När det gäller samarbete med företag skriver EU att aktiviteter under vissa förutsättningar kan anses vara ett samarbete (”effektivt” eller ”faktiskt” samarbete på svenska). Om samarbetsprojektet utförs gemensamt av företag och forskningsorganisationer anser EU att inget indirekt statligt stöd överförs till deltagande företag om ett av följande villkor är uppfyllt10:

  • De deltagande företagen står för hela kostnaden för projektet.
  • De resultat av samarbetet som inte ger upphov till immateriella rättigheter får spridas. Eventuella immateriella rättigheter som är ett resultat av den verksamhet som forskningsorganisationer eller forskningsinfrastrukturer bedriver tillfaller helt och hållet de deltagande juridiska personerna (parterna). Se även avsnitt 3.5 om lärarundantaget.
  • Eventuella immateriella rättigheter som projektet ger upphov till och relaterade tillträdesrättigheter tilldelas de olika samarbetsparterna på ett sätt som korrekt motsvarar deras arbetsinsats, bidrag och respektive intressen.
  • Forskningsorganisationerna eller forskningsinfrastrukturerna ersätts med ett belopp som motsvarar marknadspriset för de immateriella rättigheter som uppkommer genom deras verksamhet och som överförs till deltagande företag. Det totala värdet av eventuella bidrag – både finansiella och icke-finansiella – från deltagande företag till forskningsverksamheten som lett till de aktuella rättigheterna får dras av från ersättningen.

Rekommendationer

  • När forskningsinfrastrukturer inte bedriver faktisk forskning, utan endast tillhandahåller en teknisk tjänst eller vara, bör priset redan vara marknadsmässigt. I sådana fall betraktas externa användare inte som mottagare av indirekt statsstöd.
  • Olagligt indirekt statsstöd riskerar bara uppkomma om också externa användare bedriver ekonomisk verksamhet. Om så inte är fallet handlar det inte om stöd till ”företag” och därmed inget statsstöd.

Rekommendationer

  • Konkurrenslagstiftningen måste man förhålla sig till när man sätter pris för externa användare. Det finns även utmaningar i prissättning som kan uppstå inom den egna organisationen eller mellan samverkande lärosäten. Dessa behandlas i avsnittet ”Ersättning för kostnader och overhead inom icke-ekonomisk verksamhet” i bilaga 2.
  • Vid prissättning är det bra att beskriva hur erbjudandet definieras och dess tillhörande marknad i relation till tjänsten eller varan, samt den geografiska avgränsningen av denna. Detta kan användas som grund till resonemang kopplade till hur konkurrenslagstiftning efterlevs och även som en del i resonemang runt vilken grupp ett uppdrag till forskningsinfrastrukturen tillhör (se avsnitt 2.5).

Konkurrenslagstiftningen förbjuder konkurrensbegränsande samarbeten mellan företag och att företag som har en dominerande ställning utnyttjar sin marknadsmakt11. Utöver det finns regler om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet:

Staten, samt kommun eller region, kan förbjudas att i sådan säljverksamhet tillämpa ett visst förfarande, om detta12

  • snedvrider, eller är ägnat att snedvrida, förutsättningarna för en effektiv konkurrens på marknaden
  • hämmar, eller är ägnat att hämma, förekomsten eller utvecklingen av en sådan konkurrens.

I den juridiska personen staten ingår de statliga lärosätena. Reglerna gäller därav för statliga lärosäten samt även för andra juridiska personer, däribland forskningsinstitut över vilka stat, kommuner och regioner direkt eller indirekt har ett dominerande inflytande13.

Förfaranden som kan förbjudas inkluderar följande exempel14:

  • Sätta för låga priser, det vill säga underprissättning.
  • Diskriminera, det vill säga behandla olika företag på olika sätt utan godtagbara skäl.
  • Neka företag tillträde till så kallad strategisk nyttighet, till exempel viss forskningsinfrastruktur.
  • Blanda myndighetsutövning med affärsverksamhet.

Konkurrenslagstiftningens marknadsbegrepp – Tillsynsmyndigheten Konkurrensverket utreder vad som är relevant marknad i de enskilda fall som kommer inför myndighetens bedömning.

EU ger vägledning om hur begreppet relevant marknad ska tillämpas vid verkställande av konkurrenslagstiftning15. Den relevanta marknaden, inom vilken EU bedömer konkurrensdynamiken, omfattar vanligtvis en produktdimension och en geografisk dimension.

  • Den relevanta produktmarknaden omfattar alla produkter som anses vara likvärdiga med (utbytbara mot) det eller de berörda företagens produkter, på grundval av produkternas egenskaper, pris och avsedda användning, med beaktande av konkurrensvillkoren och strukturen på utbud och efterfrågan på marknaden.
  • Den relevanta geografiska marknaden omfattar det geografiska område där det eller de berörda företagen tillhandahåller eller efterfrågar de relevanta produkterna. Inom detta område är konkurrensvillkoren är tillräckligt likartade för att effekterna av det beteende eller den koncentration som granskas ska kunna bedömas. Marknaden ska också kunna skiljas från andra geografiska områden, framför allt på grund av väsentligt olika konkurrensvillkor.

Vilka regler som en forskningsinfrastruktur ska tillämpa vid prissättning varierar mellan olika uppdrag. Varje uppdrag behöver bedömas separat. I det praktiska arbetet med prissättning föreslås att forskningsinfrastrukturerna själva ansvarar för att dela in uppdragen i tre grupper:

Grupp 1: Gäller aktiviteter som innebär att en teknisk tjänst eller vara alternativt uppdragsforskning erbjuds på en marknad.

Grupp 2: Aktiveter och uppdrag som finansieras av anslag eller av bidrag, till exempel offentligt finansierade forskningsprojekt eller av basanslag.

Grupp 3: Allt som inte självklart kan placeras i grupp 1 eller 2.

Förslag på arbetssätt för prissättning för var och en av de tre grupperna:

Närbild av ett mixerbord med många vred och knappar. En person har sina händer på mixerbordet och vrider på ett reglage.

LARM-studion vid Humanistlaboratoriet på Lunds universitet skapar möjligheter för högkvalitativa ljud- och videoinspelningar av allt från musik till samtal och debatter. Foto: Johan Persson

Prissättning Grupp 1
– teknisk tjänst eller vara som erbjuds på en marknad

Tre principer för prissättning.

  1. I första hand ska marknadspris tas ut16. Om inte marknadspris kan fastställas, ska priset som lägst sättas så att intäkterna finansierar tjänsterna till fullo plus en vinstmarginal som fastställts med hänvisning till de marginaler som vanligen tillämpas av företag som är verksamma inom den berörda sektorn.
  2. Konkurrensen på marknaden får inte snedvridas genom underprissättning, till exempel genom att missbruk av dominerande ställning. Tjänster ska i första hand tillhandahållas till marknadspris.
  3. Lärosäten måste följa gällande regelverk för avgiftsuttag och ta betalt upp till full kostnadstäckning. Om forskningsinfrastruktur tillhandahålls som en tjänst, ska marknadspris tillämpas om det krävs för att undvika snedvridning av konkurrensen – även om detta pris överstiger full kostnadstäckning. Forskningsinstitut kan ta ut ett högre pris, vilket de ofta gör för att uppfylla sitt uppdrag, som kan inkludera mål om vinstmarginal.

Bestäm ett marknadspris (om möjligt)

För att bestämma ett marknadspris bör en forskningsinfrastruktur regelbundet kontrollera om det finns konkurrerande tjänster på marknaden. Den marknad som är relevant att kontrollera består av både en produktdimension och en geografisk dimension.

  1. Beskriv den egna varan eller tjänsten, både dess leverans och villkor. Lista forskningsinfrastrukturens befintliga externa användare och potentiella sådana.
  2. Undersök pris och villkor för likvärdiga, konkurrerande tjänster. Konkurrensen utgörs av alla andra leverantörer som användarna i punkt 1 kan tänkas vända sig till som alternativ. Inkludera alltid tjänster tillgängliga i Sverige. Tjänster tillgängliga i Europa inkluderas om externa användare har möjlighet att vända sig dit.
  3. Bedöm marknadspris för den egna tjänsten. Om det finns en fungerande marknad och det går att få prisuppgifter i punkt 2, kan marknadspriset vara en sammanvägning av konkurrenternas priser. Om konkurrerande tjänster skiljer sig från den egna tjänsten kan den kompletteras med en bedömning av vad det betyder prismässigt. Om man i förhandling med en extern användare kan komma överens om ett högre pris än i punkt 2, kan detta utgöra marknadspris. Om det inte finns några konkurrerande tjänster så finns inget marknadspris.

Bestäm kostnaden för en teknisk vara eller tjänst

Kostnadsberäkning görs i princip genom att identifiera alla resurser som är kopplade till leveransen av tjänsten eller varan, kalkylera kostnad per resurs och summera kostnaderna. En övergripande indelning för att kalkylera kostnaden är:

  1. Personalkostnad. Den arbetstid som anställda lägger på leveransen. Mäts vanligen i antal timmar, vilket innebär att lönekostnad behöver kalkyleras per timme.
  2. Utlägg/förbrukningsmateriel. Material som köps in för leveransen och som förbrukas, det vill säga inte bedöms ha något kvarvarande ekonomiskt värde efter uppdraget.
  3. Forskningsinfrastruktur/utrustning. Avskrivningar, kapitalkostnader, återinvesteringskostnader, kostnader för underhåll och kalibreringar, samt omprover. Dessa behöver fördelas per användning av forskningsinfrastrukturen alternativt inkluderas i indirekta kostnader enligt punkt 4.
  4. Indirekta kostnader. Resurser som behöver utnyttjas i leveransen, men som delas med andra uppdrag och aktiviteter, till exempel lokaler och kostnader för central administration hos värdorganisationen. Dessa kostnader fördelas på kostnads­bärare, och kan exempelvis kan vara baserad på anställdas produktiva tid, på lönekostnaderna eller på direkta kostnader.

Kostnadskalkylen upprättas enligt värdorganisationens etablerade rutiner, i samråd med ansvarig ekonom. Kalkylen bör likna den kalkyl som görs för externfinansierade forskningsprojekt. Beräknad kostnad kan dock skilja sig åt på någon punkt, till exempel när det gäller investeringar kopplade till punkt 3 eller 4.

Kostnaden som beräknas för Grupp 1 får inte på något sätt finansieras med offentliga medel, såvida bidraget inte är beslutat som godkänt statsstöd eller stöd från EU. Även om man fått bidrag eller de facto använt anslag för en investering ska avskrivningar och kapitalkostnader i detta fall tas hänsyn till utan beaktande av offentliga bidrag. Kostnaden ska motsvara den kostnad som andra marknadsaktörer har vid tidpunkten för tillgängliggörandet om de gjort investeringen.

Bestäm pris

Pris för tjänsten sätts utifrån kostnad och marknadspris baserat på principer ovan.

För lärosäten gäller att om marknadspriset överstiger kostnaden ska priset sättas till marknadspriset. Om kostnaden överstiger marknadspriset så sätts priset till den beräknade kostnaden. ESV rekommenderar att avgift tas ut med stöd av nya förordningen (se avsnitt 2.6).

Om det inte går att bestämma något marknadspris så sätts priset så att det motsvarar kostnaden. Alternativt sker förhandlingar på affärsmässiga villkor där forskningsinfrastrukturen förhandlar för att få ut största möjliga ekonomiska nytta samt minst täcker tjänstens marginalkostnader.

Prissättning Grupp 2
– anslags- eller bidragsfinansierade projekt

För projekt som involverar en forskningsinfrastruktur inom Grupp 2 gäller principen att ersättning ges för de kostnader som uppstår vid genomförande av projektet.

Helt eller delvis externfinansierade forskningsprojekt – I dessa är det en eller flera finansiärer som anvisar hur kostnaden ska beräknas och som bestämmer vilka kostnader som ersätts. Forskningsinfrastrukturer bör vända sig till värdorganisationens ekonomifunktion för att få information om vilka regler som gäller för respektive finansiär. Normalt ges ersättning för direkta kostnader, till exempel lönekostnader för anställda i projektet och utlägg, och även för indirekta kostnader.

Ersättningen för indirekta kostnader varierar kraftigt mellan olika finansiärer. I vissa fall ges ersättning enligt den modell som tagits fram av Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) i samarbete med vissa finansiärer17, eller enligt den modell som Vinnova har utvecklat18. Vissa finansiärer ersätter indirekta kostnader enligt schablon, till exempel som en procentsats på direkta kostnader. Detta kan i praktiken innebära att inte alla kostnader ersätts.

Om avskrivnings-, investerings- och återinvesteringskostnader kan tas med, samt i vilka fall det är lämpligt att ta med dessa i beräkningen av kostnaderna som ligger till grund för det offentliga bidraget, beror också på finansiärens villkor.

Samverkan utan extern finansiär mellan lärosätens eller forskningsinstituts icke-ekonomiska verksamheter – Projekt som involverar flera lärosäten, forskningsinstitut eller myndigheter kan finansieras via basanslag. Det finns då utrymme för parterna att påverka hur kostnader beräknas och ersätts.

Rutin för prissättning

Betänk i princip samma steg 1–4 som under rubriken Bestäm kostnaden för en teknisk vara eller tjänst för Grupp 1.

Ersättning som direkta eller indirekta kostnader

Tillgängliggörande och användning av forskningsinfrastrukturer i projekt medför både direkta och indirekta kostnader för värdorganisationen. Indirekta kostnader ersätts ofta inte fullt ut i externfinansierade projekt. Det kan därför vara rimligt att i högre grad, när så är möjligt enligt tillämpliga redovisningsprinciper, identifiera kostnader som direkta genom att koppla dem till användningen av forskningsinfrastrukturen.

För att identifiera kostnaderna som direkta kostnader behöver de indirekta kostnaderna kopplade forskningsinfrastrukturen särredovisas och fördelas på forskningsinfrastrukturens användning, till exempel antalet tillgängliga timmar eller ett antal test. Alternativet, att inte särredovisa, innebär att kostnaderna ingår som del av kostnaderna i en allmän overhead.

Särredovisning av indirekta kostnader innebär extra arbete. Reglerna för hur detta behöver göras för att kostnaden ska ersättas som direkt kostnad kan variera mellan finansiärer. EU:s regler säger att kostnaden ska vara en enhetskostnad baserad på organisationens standardiserade redovisningsprinciper19. Det innebär till exempel att särredovisning av indirekta kostnader och loggning av forskningsinfrastrukturens användning bör vara implementerat på ett för organisationen enhetligt sätt i det gemensamma ekonomisystemet. Det betyder att särredovisning endast kan implementeras i samråd med ekonomifunktionen hos värdorganisationen. Man behöver alltså

  • bedöma om det är kostnadseffektivt att införa särredovisning av indirekta kostnader kopplade till forskningsinfrastrukturen, för ersättning för användningen av forskningsinfrastrukturen som en direkt kostnad
  • betänka att bedömningen ovan är i synnerhet relevant att göra för kostnadsersättning i EU-projekt, eller för andra finansiärer som ersätter indirekta kostnader schablonmässigt.

Prissättning Grupp 3
– övrig tillgänglig­görande av forskningsinfrastruktur

Grupp 3 innehåller tillgängliggörande som inte enkelt kan placeras i Grupp 1 eller Grupp 2. Här ingår tillgängliggörande av forsknings­infrastruktur som har offentlig finansiering men som dessutom har avtalad medverkan (samverkan) från företag som verkar på en marknad. Gemensamt för prissättning i Grupp 3 är att forsknings­infrastrukturer behöver samråda internt för att fatta beslut om prissättning.

Medverkan av företag i offentligt finansierade forskningsprojekt

Företag kan ingå i forskningsprojekt tillsammans med lärosäte eller forskningsinstitut, vilket ofta sker i projekt som finansieras efter utlysningar från till exempel Vinnova. Sådana projektbidrag kräver ofta en medfinansiering, från de deltagande parterna, inklusive företag. När företag går in med ett sådant bidrag gör finansiären en bedömning att företaget följer regler för statsstöd, samt meddelar grunderna för detta vid bidragsbeslut.

Bestämmelser för överlåtelse eller upplåtelse av resultat och rättigheter finns i EU:s regler för indirekt statligt stöd för samarbete med företag (se ovan 2.3). Inget indirekt statsstöd överförs på företagen om projektet genomförs som ett så kallade effektivt samarbete och om ett av följande villkor är uppfyllt:

  • a) De deltagande företagen står för projektets hela kostnad.
  • b) De resultat av samarbetet som inte ger upphov till immateriella rättigheter får spridas. Eventuella immateriella rättigheter som är ett resultat av den verksamhet som forskningsorganisationer eller forskningsinfrastrukturer bedriver tillfaller helt och hållet de deltagande juridiska personerna.
  • c) Eventuella immateriella rättigheter som projektet ger upphov till och relaterade tillträdesrättigheter tilldelas de olika samarbetsparterna på ett sätt som korrekt motsvarar deras arbetsblock, bidrag och respektive intressen.
  • d) Forskningsorganisationerna eller forskningsinfrastrukturerna får en ersättning som motsvarar marknadspriset för de immateriella rättigheter som är ett resultat av deras verksamhet och som förs över på deltagande juridiska personerna. Det absoluta värdet på eventuella bidrag, såväl finansiella som icke-finansiella, från deltagarna till kostnaderna för forskningsorganisationernas eller forskningsinfrastrukturernas verksamhet som resulterade i de berörda immateriella rättigheterna får dras av från den ersättningen.

Rekommendationer

  • Om punkten a) är tillämplig kan man hänvisa till att projektet hamnar i Grupp 1. Om punkterna b–d) är tillämpliga, är det komplext både juridiskt och ersättningsmässigt. Forsknings­infrastrukturen bör då samråda med ekonomisk och juridisk expertis hos värdorganisationen för att tillämpa bestämmelser som följer EU:s rambestämmelser för indirekt statsstöd genom konsortieavtalet.
  • Om punkterna b–d) är tillämpliga, är det komplext både juridiskt och ersättningsmässigt. Forsknings­infrastrukturen bör då samråda med ekonomisk och juridisk expertis hos värdorganisationen för att tillämpa bestämmelser som följer EU:s rambestämmelser för indirekt statsstöd genom konsortieavtalet.
  • När projekt kräver konsortialavtal eller liknande måste värdorganisationen vara förberedd på att det kan bli en arbetskrävande process. Det är lämpligt att påbörja sådana diskussioner så tidigt som möjligt, då många finansiärer sätter en bestämd deadline för när konsortialavtal ska vara underskrivna efter att finansiering har beviljats.

När lärosäten eller forskningsinstitut utför forskning eller leverans av teknisk vara eller tjänst på uppdrag av företag ska den externa användaren (företaget) betala ett visst pris för forskningen/uppdraget. Om det finns marknadspris sätts detta som beskrivs under ”Prissättning Grupp 1”.

När det inte finns något marknadspris för den aktuella varan eller tjänsten så ger EU:s regler för indirekt statligt stöd20. Priset kan som lägst motsvara marginalkostnaden utan att detta medför att indirekt statsstöd överförs på användarna. Marginalkostnaden motsvarar den direkta kostnaden i offentligt finansierade forskningsprojekt. Tillämpning av marginalkostnad kan innebära en subvention med offentliga medel, eftersom priset, beräknat som marginalkostnad, inte inkluderar täckningsbidrag för investeringar som finansierats med offentliga medel. En förutsättning för att kunna tillämpa bestämmelsen om marginalkostnad är att priset är resultatet av förhandlingar på affärsmässiga villkor där forskningsorganisationen eller forskningsinfrastrukturen, i egenskap av tjänsteleverantör, förhandlar för att när kontraktet ingås ut största möjliga ekonomiska nytta och täcka åtminstone sina marginalkostnader.20

Rekommendationer

Marginalkostnaden sätts som lägst till att motsvara det som anges som direkta kostnaden i offentligt finansierade forskningsprojekt. Det är inte nödvändigt att ta med avskrivningskostnader. Forskningsinfrastrukturen bör samråda med juridisk och redovisningsmässig expertis hos värdorganisationen för att avgöra om förutsättningar finns för att tillämpa denna bestämmelse.

En myndighet under regeringen, till exempel ett statligt lärosäte, får ta ut avgifter för varor och tjänster som den tillhandahåller om det följer av en lag, en förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen. Förordningen (2022:1378)21 om uttag av avgifter för forskningsinfrastruktur innebär ett särskilt bemyndigande att statliga lärosäten får ta ut avgifter för att tillhandahålla forskningsinfrastruktur för externa användare. Vid tillämpningen av förordningen gäller den definition av forskningsinfrastruktur som har antagits av EU22.

Genom förordningen, som trädde i kraft den 1 oktober 2022, ges statliga universitet och högskolor bättre förutsättningar att tillgängliggöra forsknings­infrastrukturer och möjliggör en breddad användning av dessa som förväntas bidra till bland annat ökad samhällsnytta.

Avgifter för att tillhandahålla forskningsinfrastruktur har innan dess tagits ut enligt det generella bemyndigandet i §4 avgiftsförordningen23. För att få ta ut avgifter för varor och tjänster enligt det generella bemyndigandet krävs att de är av mindre omfattning eller av tillfällig natur. Det generella bemyndigandet begränsar även vad avgift får tas ut för24. I och med den nya förordningen om avgifter för forskningsinfrastruktur ges universitet och högskolor ett särskilt bemyndigande i fråga om att ta ut avgifter för tillhandahållande av forskningsinfrastruktur upp till full kostnadstäckning. Avgiften kan innefatta forskningsinfrastrukturens totala kostnader i samband med tillhandahållande av forskningsinfrastrukturer, inklusive personal, kompetens och kringutrustning. Detta gäller dock inte sådan forskningsdata som ska tillgängliggöras avgiftsfritt enligt öppna datalagen25. Det särskilda bemyndigandet innebär ingen skyldighet att ta ut avgifter, men ger en möjlighet och rätt att göra det.

Den särskilda förordningen gäller före det generella bemyndigandet i § 4 avgifts­förordningen. När ett lärosäte ska tillgängliggöra en forskningsinfrastruktur och förutsättningarna är uppfyllda, bör uttag av avgifter därmed ske med stöd av den nya förordningen.

Förutsättningar för att få ta ut avgifter enligt förordningen om avgifter för forskningsinfrastruktur – För att få ta ut avgifter för forskningsinfrastruktur gäller följande:

  1. Forskningsinfrastrukturen står helt eller delvis under lärosätets kontroll.
  2. Det finns av lärosätet fastställda och dokumenterade kriterier för tillgänglighet till forskningsinfrastrukturen.
  3. Forskningsinfrastrukturen tillhandahålls inom ramen för lärosätets uppgifter.

Att omsätta detta i praktiken – Lärosäten i Sverige har olika strukturer och delegationsordningar vilket betyder att implementeringen av avgiftsförordningen kommer att se något olika ut. Generellt gäller dock följande:

  • Lärosätet behöver fastställa om krav 1 och 3 ovan är uppfyllda.
  • Lärosätet ansvarar för att fastställa kriterier för tillgänglighet till forskningsinfrastrukturen krav 2. Syftet med kriterierna är att tydliggöra för olika externa användarkategorier vilka forskningsinfrastrukturer som är tillgängliga, hur de kan få tillgång till dessa samt att prissättningen är transparent.

Lämpliga kriterier att inkludera och beskriva är följande:

  1. Vilken forskningsinfrastruktur som är tillgänglig för externa användare.
  2. Vad som gäller för att få använda forskningsinfrastrukturen.
  3. Avgifternas storlek eller principer för att bestämma avgiftens storlek för den externa användningen.
  4. Principer för hur prioritering av extern användning sker vid begränsad tillgång.
  5. Hur en extern användare ska gå tillväga för att få tillgång till forskningsinfrastruktur.

Avgifternas storlek och rätten att disponera avgiftsinkomster – Förordningen om avgifter för forskningsinfrastruktur innehåller också särskilda bemyndiganden om avgifternas storlek och rätten att disponera avgiftsinkomster. Lärosätena får besluta om avgifternas storlek upp till full kostnadstäckning. Om det är nödvändigt för att undvika att konkurrensen på marknaden snedvrids ska avgifternas storlek bestämmas utifrån marknadsmässiga grunder. Vidare får lärosätena disponera avgiftsinkomster upp till full kostnadstäckning. De avgiftsinkomster som överstiger full kostnadstäckning ska redovisas mot inkomsttitel.

Rekommendationer

  • Det särskilda bemyndigandet (SFS 2022:1378) gäller före det generella bemyndigandet26.
  • Se till att forskningsinfrastrukturen uppfyller kraven 1) och 3) ovan, som bör fastställas av värdorganisationen.
  • Använd punkterna i de föreslagna kriterierna för tillgängliggörande 1–5 ovan för att motivera hur väl forskningsinfrastrukturen uppfyller krav 2) ovan.
  • Se till att det finns en redovisningsmässig rutin för att särredovisa inkomster som kommit in med stöd av nya förordningen.
  • Det är lämpligt att det lärosäte som är värd löpande utvärderar omfattningen av tillgängliggörandet och behovet av att tillämpa det särskilda bemyndigandet.
  • I enlighet med vad som följer av ESV:s rapport27 kan det i vissa fall vara befogat att ta ut avgifter med stöd av det generella bemyndigandet när forskningsinfrastruktur tillhandahålls för externa användare vid enstaka tillfällen. Det är då viktigt att motivera omfattningen som tidigare.

För ytterligare fördjupning i avgiftsförordningen, se Bilaga 1 – Vägledning och handledning till nya förordningen om avgifter för forskningsinfrastruktur.

Fotnoter

  1. Förordningen (2022:1378) om avgifter för forskningsinfrastruktur.
  2. https://www.upphandlingsmyndigheten.se.
  3. 1 kap. 5 § konkurrenslagen (2008:579).
  4. Den allmänna de minimis-förordningen: Kommissionens förordning (EU) nr 2023/2831 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse.
  5. Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.
  6. Fördraget om Europeiska unionen (konsoliderad version). Europeiska unionens officiella tidning, C 202, 7 juni 2016, s 91–93.
  7. Lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler.
  8. Meddelande från kommissionen Rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (2022/C 414/01), p. 21.
  9. Meddelande från kommissionen Rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (2022/C 414/01), p. 26–27.
  10. Meddelande från kommissionen Rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (2022/C 414/01), p. 28–29.
  11. Konkurrensverket.se.
  12. 3 kap. 27 § konkurrenslagen (2008:579).
  13. 3 kap. 28 § konkurrenslagen (2008:579).
  14. Konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet – Så fungerar reglerna i konkurrenslagen, Information från konkurrensverket, p. 9.
  15. Meddelande från Kommissionen – Kommissionens tillkännagivande om definitionen av relevant marknad i unionens konkurrenslagstiftning (C/2024/1645).
  16. Om forskningsorganisationen eller forskningsinfrastrukturen tillhandahåller en specifik forskningstjänst eller bedriver kontraktsforskning för första gången på uppdrag av ett visst företag, på försöksbasis och under en klart begränsad tid, betraktar kommissionen vanligen det pris som tas ut som ett marknadspris, under förutsättning att forskningstjänsten eller kontraktsforskningen är unik och det kan påvisas att det inte finns någon marknad för den. Meddelande från kommissionen Rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (2022/C 414/01) fotnot 20.
  17. SUHF-modellen i verkligheten, Sveriges universitets och högskoleförbund, juni 2011, ISBN
    978-91-979437-0-3.
  18. Anvisning till stödberättigande kostnader, Vinnova, januari 2023, Dnr: 2022-03530.
  19. EU Grants: AGA — Annotated Grant Agreement: V2.0– 01.04.2025 Internally invoiced services D.2, paragraph 1.2 s. 110.
  20. Meddelande från kommission – Rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (2022/C 414/01) p. 26.
  21. 3 § avgiftsförordningen (1992:191).
  22. Kapitel 1 artikel 2.91 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget. Definitionen har följande lydelse: ”forskningsinfrastruktur: anläggningar, resurser och därmed sammanhängande tjänster som forskarsamhället använder för att genomföra forskning inom sina respektive områden; denna definition omfattar vetenskaplig utrustning och forskningsmaterial, kunskapsbaserade resurser såsom samlingar, arkiv eller strukturerad vetenskaplig information, informations- och kommunikationsteknikbaserade forskningsinfrastrukturer såsom Grid, databehandling, program och kommunikationer samt alla andra unika medel som är nödvändiga för att bedriva forskning. Dessa forskningsinfrastrukturer kan finnas på en enda plats eller vara utspridda (dvs. utgör ett organiserat resursnät) i enlighet med artikel 2 a i rådets förordning (EG) nr 723/2009 av den 25 juni 2009 om gemenskapens rättsliga ram för ett konsortium för europeisk forskningsinfrastruktur (Eric-konsortium).”
    Definitionen bedöms omfatta bland annat alla delar av ett tillgängliggörande av forskningsinfrastruktur och inkluderar den personal, den kompetens och det kringmaterial som behövs för att använda den.
  23. Avgiftsförordningen (1992:191).
  24. Det generella bemyndigandet omfattar: 1. tidskrifter och andra publikationer, 2. informations- och kursmaterial, 3. konferenser och kurser, 4. rådgivning och annan liknande service, 5. lokaler, 6. utrustning, 7. offentlig inköps- och resurssamordning, 8. automatisk databehandlingsinformation i annan form än utskrift, 9. upplysningar per telefon, 10. tjänsteexport.
  25. 4 kap. 3 § lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data (”öppna datalagen”).
  26. 2 § avgiftsförordningen (1992:191).
  27. Rapport Uttag av avgifter för forskningsinfrastruktur, ESV 2020:13.

Senast uppdaterad:

Kontakt

  • Har du frågor eller vill komma i kontakt
  • med oss?

    Hör av dig till Karin Önneby,
    Uppsala universitet
    karin.onneby@uu.se

Om oss

Uppsala universitet är värd för SESAM


Innovation Hub, Uppsala Science Park
Dag Hammarskjölds väg 38,
Uppsala