SESAM logotyp

3. Överenskommelser och avtal, sekretess och immateriella rättigheter

Detta kapitel är framför allt relevant för forskningsinfrastrukturer med statliga lärosäten som värdorganisation. Texten syftar till att underlätta framtagandet av rutiner kopplade till externt tillgängliggörande av forskningsinfrastruktur.

Tillgång till forskningsinfrastrukturer sker nästan uteslutande under någon form av överenskommelse eller avtal som exempelvis reglerar offentlighet och sekretess, immateriella tillgångar och immateriella rättigheter. Det finns i huvudsak tre former av tillgängliggörande av forskningsinfrastrukturer – Teknisk tjänst eller vara; Uppdragsforskning; Forskningssamverkan.

En teknisk tjänst eller vara avser leveranser till en extern användare utan att forskningsinfrastrukturen utför någon forskning eller utvecklingsarbete. För sådana leveranser krävs ofta att forskningsinfrastrukturen tillhandahåller teknisk personal och kompetens för att tolka och tillämpa resultaten.

Uppdragsforskning avser att ett lärosäte genomför forskning på uppdrag av någon, till exempel en fysisk eller juridisk person. Ett statligt lärosäte får ta ut avgifter för uppdragsforskning med krav på full kostnadstäckning. Forsknings­resultat tillfaller i regel de som har beställt uppdraget, men det finns undantag.

Forskningssamverkan innebär att ett lärosäte bedriver forskning i samverkan med en eller flera andra parter, såsom företag, andra universitet och/eller institut. Genom samverkan bidrar parterna gemensamt med resurser i form av till exempel ekonomiska medel, material och expertis. Fördelning av resultat, och därtill kommande immateriella rättigheter, bör vara reglerat i ett avtal eller överenskommelse.

För att avgöra vilken kategori ett arbete tillhör är det avgörande att ställa frågan: ”Bedriver vi forskning eller utveckling som en del av tillgängliggörandet?”. Om sådant inte ingår är det motiverat att endast tillhandahålla en teknisk tjänst eller vara. Detta exkluderar inte att forskning bedrivs som ett tillägg.

En teknisk tjänst eller vara skiljer sig från uppdragsforskning eller forskningssamverkan genom att forskningsinfrastrukturen inte bedriver något forsknings- eller utvecklingsarbete i samband med tillgängliggörandet.

För att kunna tillhandahålla forskningsinfrastrukturer för externa användare är det ofta en förutsättning att inte bara tillhandahålla själva utrustningen, utan även personal, kompetens och kringmaterial som behövs för att använda den. Vid en bedömning av lämpligheten att tillhandahålla en teknisk tjänst eller vara behöver forskningsinfrastrukturen förhålla sig till om den externa användaren avser använda tjänsten till forskning, utveckling eller andra lämpliga ändamål.

Många forskningsinfrastrukturer har som minimikrav att ingå avtal eller överenskommelser för tjänsterna. Dessa kan ha olika utformning och innehåll beroende på forskningsinfrastrukturens karaktär och organisation. Det underlättar om det finns en grundmall att utgå ifrån som täcker in de tjänster som forskningsinfrastrukturen erbjuder. Om det ingår forskning kan man låta separata uppdragsforskningsavtal eller forskningssamverkansavtal täcka särskilda bestämmelser om hur man hanterar de frågor som behöver ändring eller utveckling i samband med forskningen (se avsnitt 3.2 och 3.3).

Nedan är exempel på vad som kan regleras i ett avtal eller överenskommelse för tillgängliggörande av teknisk tjänst och vara:

  • Generella villkor rörande tillgång, ansvar, persondata, förändringar, försäkring, översyn av anställda, säkerhetsföreskrifter, arbetsmiljö och code of conduct.
  • Definitioner av termer.
  • Avgifter och betalningsvillkor.
  • Kommunikationsvägar/kontaktpersoner.
  • Villkor för teknisk assistans/operatörer.
  • Villkor för överlämnande och efterbehandling av resultat.
  • Villkor för eventuell genererad IP.
  • Schemaläggning och uppsägning av uppdrag.
  • Hantering av sekretess och konfidentialitet.
  • Villkor för bristande efterlevnad av avtal.
  • Villkor för egendom och material, garanti och ansvar.
  • Villkor för anställdas tillhörighet.
  • Force majeure-klausuler.
  • Klausuler om gällande lag och lösning av tvister.
  • Villkor för eventuell publicering, inklusive erkännanden med mera för publicerade resultat.

Dessutom är det lämpligt att ha standardskrivningar för aspekter där det kan komma att finnas tilläggsvillkor, eller som ändras/ersättas helt om det även är påkopplat ett forskningsuppdrag:

  • IP-rättigheter, inklusive vem som äger dessa, bakgrundsinformation, och vem som äger IP kopplad till tjänst som utförs eller analytiska metoder och eventuell utveckling av denna.
  • Åtagande av parterna att inte tillämpa eller tolka avtalet på ett sådant sätt så att det innebär att någon av parterna bryter mot EU:s statsstöds- och konkurrensrättsregler.

Varierad terminologi – Det finns en terminologivariation inom olika forskningsinfrastrukturer som till exempel kan bero på traditioner inom olika discipliner. Det viktigaste är att vara tydlig med vilken teknisk tjänst eller vara som erbjuds.

Vem bör skriva på avtal eller acceptera villkor? – Avtal och överenskommelser ingås formellt av forskningsinfrastrukturens värdorganisation och måste skrivas under av en person som har delegerats detta ansvar.

För en fördjupning samt referenser för tillgängliggörande av teknisk tjänst eller vara se Bilaga 3 – Teknisk tjänst eller vara.

Två män i vardagliga kläder står intill en avancerad laboratorieutrustning. Den ena står på en liten trätrappa för att nå upp till maskinens reglage.

Tandemlaboratoriet är en forskningsinfrastruktur med fokus på masspektrometri, jonstrålematerialanalys och jonstrålemodifiering. Foto: Mikael Wallerstedt

Rekommendationer

  • Konkurrenslagstiftning och statsstödsregler ska följas. Se vidare kapitel 2.
  • Upprätta en standardmall för avtal eller överenskommelse. Detta bör alltid göras i samråd med organisationens jurister och ansvariga.
  • Det kan vara lämpligt att via delegationsordningar eller liknande se till att forskningsinfrastrukturens föreståndare, eller motsvarande, har rätt att acceptera uppdrag så länge det inte innebär större ändringar av dessa standardavtal eller överenskommelser. Om föreståndaren, eller motsvarande, inte kan delegeras rätten att acceptera uppdrag, är det i andra hand lämpligt att linjen mellan den som får skriva under avtalen och föreståndaren är så kort som möjligt, samt att dessa uppdrag kan hanteras rutinmässigt och effektivt.
  • En extern användare kan behöva inkludera forskning utförd av anställda vid forskningsinfrastrukturen under uppdragets gång. Om sådan situation uppstår finns det andra aspekter att ta hänsyn till, vilka diskuteras nedan i avsnitt 3.2. Vid modifiering av standardvillkor utanför givna ramar bör alltid de närmast delegerade ansvariga med tillräckliga befogenheter involveras1.

Uppdragsforskning är forskning på uppdrag av extern part. Som nämnts ovan i avsnitt 3.1 kan en forskningsinfrastruktur vid ett lärosäte tillhandahålla en teknisk tjänst eller vara. Sådant tillhandahållande kan förekomma med tillhörande forskningsuppdrag. Det rör sig då om antingen uppdragsforskning eller forskningssamverkan (forskningssamverkan behandlas nedan i avsnitt 3.3).

När tillgängliggörandet sker via uppdragsforskning är det viktigt att definiera vilken del av resultatet som tillfaller den externa användaren. De flesta lärosäten och institut har redan väl utvecklade mallar för uppdragsforskning. Man kan även hänvisa till villkor i standardavtal framtagna för tillgängliggörande av teknisk vara eller tjänst med tillagda särskilda villkor2.

Sådana särskilda villkor som berör vid uppdragsforskning är vanligtvis följande:

  • Beskrivning av den forskning som ska utföras.
  • Immateriella rättigheter (IP-rättigheter), inklusive vem som äger den, bakgrundsinformation och vem som äger IP kopplad till uppdraget som utförs, det vill säga utveckling av själva tjänsten eller varan eller metoder för utförandet av dessa. I vissa fall kan deltagande anställda behöva underteckna så kallade forskargodkännanden.
  • Publicering av forskningsresultat och forskningslicens.

Rekommendationer

  • Konkurrenslagstiftning och statsstödsregler ska följas (se kapitel 2).
  • Utgå från befintliga mallar för avtal och överenskommelser för uppdragsforskning, om sådana finns.
  • Inkludera en beskrivning av hur resultat som inte ingår i själva uppdraget hanteras – till exempel metodutveckling samt eventuella tjänster eller varor som är kopplade till uppdraget.
  • För uppdragsforskning gäller som huvudregel att marknadsprissättning ska tillämpas, förutsatt att det finns en marknad för tjänsterna och att ett sådant pris kan fastställas. För råd om prissättning se kapitel 2.

Den andra varianten för tillhandahållande av en teknisk tjänst eller vara med tillhörande forskning är när det sker via en forskningssamverkan. Det innebär att forskning bedrivs tillsammans med ett eller flera företag, universitet och/eller institut. Inom samverkan bidrar parterna gemensamt med resurser i form av till exempel ekonomiska medel, material och expertis3. När en forskningsinfrastruktur involveras i sådana samverkansprojekt beror det på att det inom ramen för den forskning som ska utföras finns behov av tjänster som kan levereras av en forskningsinfrastruktur. Det är vanligt att forskningssamverkan sker helt eller delvis med bidrag från statliga finansiärer. Det finns tillfällen då kan vara svårt för forskningsinfrastrukturer att vara med i forskningssamverkan, exempelvis i EU-projekt där det inte tillåts att projektparter fakturerar varandra. Då är det viktigt att budget beräknas så att forskningsinfrastrukturen får tillräcklig ersättning för sina kostnader.

Forskningssamverkan är vanligtvis delfinansierad av de medverkande parterna som kan ha bidrag från olika myndigheter, exempelvis Vetenskapsrådet. Dessa bidrag kommer ofta med villkor som måste följas.

Förutom villkor listade i avsnitt 3.1 för tillgängliggörande av teknisk tjänst eller vara, är det vanligt att avtal och överenskommelser för forskningssamverkan även inkluderar följande:

  • En beskrivning av den forskning som ska utföras.
  • Vem som äger resultaten samt vem som har rätt att publicera dessa.
  • IP-rättigheter, inklusive vem som äger den. Bakgrundsinformation och vem som äger IP kopplad till uppdraget som utförs, det vill säga utveckling av själva tjänsten eller varan eller metoder för utförandet av dessa. I vissa fall kan deltagande personal behöva underteckna så kallade forskargodkännanden.
  • Publicering av forskningsresultat och forskningslicens.
  • En beskrivning av tillgängliga resurser samt hur forskningen finansieras.

Rekommendationer

  • Konkurrenslagstiftning och statsstödsregler ska följas (se kapitel 2).
  • Avtal och överenskommelser bör specificera vad som sker med olika resultat vad gäller exempelvis publicering samt hur genererad IP och IPR fördelas mellan parterna.
  • Forskningsdelen bör beskrivas så tydligt och specifikt som möjligt för att minimera risken att arbetet går utanför det som omfattas i avtalet eller överenskommelsen.
  • Inkludera en beskrivning av vad som händer med resultat som inte ligger i själva uppdraget, exempelvis metodutveckling samt eventuella tjänster eller varor kopplade till uppdraget.

Detta avsnitt behandlar specifikt sekretessavtal eller sekretessförbindelse för statliga lärosäten. Med sekretess menas inte bara handlingssekretess utan också tystnadsplikt. För fördjupning i frågor om offentlighet och sekretess så hänvisar vi till Bilaga 4 – En promemoria om offentlighet och sekretess.

Myndigheter kan inte upprätta avtal som går utöver vad som gäller enligt OSL. Anställda på myndigheter omfattas av tystnadsplikt enligt OSL utan att behöva skriva något särskilt avtal om detta.

Det finns i princip inte några hinder att tillämpa sekretess kopplat till extern användning av en forskningsinfrastruktur. Det är viktigt att alla som är involverade i arbetet har en förståelse för när uppgifter är skyddade och när de inte är det, samt hur rutiner för potentiellt sekretessbelagda uppgifter eller handlingar fungerar. Det är också viktigt att förstå när något blir en allmän handling. Att blanda privat korrespondens med information som rör verksamheten vid en myndighet leder i allmänhet till att hela korrespondensen offentliggörs. En anställd vid en myndighet kan inte kringgå OSL genom att använda privat e-mail, kommunikationskanaler som WhatsApp, Signal, eller att på andra sätt gå förbi myndighetens kommunikationskanaler. Om någon begär ut information och initierar rättsliga åtgärder spelar det ingen roll hur information har överförts.

Det finns personal som inte ingår i avtalen. Dessa ska i allmänhet ej delges information som är sekretessreglerad, såvida det inte finns en särskild anledning. Mest förekommande undantag för sådan personal är:

Administrativ personal – Dessa har skyldighet att utföra uppgifter kopplade till organisationens ingångna avtal, inklusive hantering av sekretess. Det kan till exempel handla om att ta ett ärende till beslut.

Ansvarig personal – Linjechefer eller motsvarande kan ha tillgång till korrespondens och uppgifter kopplade till avtal vid till exempel vidimering av ovanstående beslut.

I allmänhet gäller följande:

OSL innehåller bestämmelser om sekretess i uppdragsverksamhet för enskilds räkning gällande uppgift som avser provning, bestämning av egenskaper eller myckenhet, värdering, vetenskaplig, teknisk, ekonomisk eller statistisk undersökning eller annat sådant uppdrag som myndigheten utför för en enskilds räkning. Sekretessen omfattar bland annat uppdragsforskning som ett universitet eller en högskola utför för en enskilds räkning. Sekretessen gäller endast om det måste antas att uppdraget har lämnats under förutsättning att uppgiften inte röjs.

Denna förutsättning är uppfylld om uppdragsgivaren har begärt att sekretessen ska gälla. Någon uttrycklig begäran om sekretess av uppdragsgivaren är dock inte alltid nödvändig.

För att sekretessen ska gälla krävs emellertid att en uppgift är av sådan art att bristen på sekretesskydd för uppgiften måste anses framstå som så väsentlig för uppdragsgivaren att denne utan sekretesskyddet skulle ha avstått från att anlita myndigheten. Sekretessen ger möjlighet för lärosäten att ingå avtal om uppdragsforskning med enskilda uppdragsgivare som innebär att aktuella uppgifter inte får röjas enligt vad som regleras i OSL.

Det finns tillräckliga bestämmelser om sekretess för att täcka alla interaktionsformer som diskuteras i detta kapitel samt i kapitlet innan:

Tillhandahållande av teknisk tjänst eller vara. Sekretess gäller för uppgift om utförande av en undersökning av naturvetenskaplig eller teknisk art som en myndighet har låtit göra för det allmännas räkning, alternativt gällande resultatet av en sådan undersökning, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs.

Uppdragsforskning. Sekretess gäller för uppgift som avser provning, bestämning av egenskaper eller myckenhet, värdering, vetenskaplig, teknisk, ekonomisk eller statistisk undersökning eller annat sådant uppdrag som myndigheten utför för en enskilds räkning, om det måste antas att uppdraget har lämnats under förutsättning att uppgiften inte röjs.

Forskningssamverkan. Sekretess gäller hos lärosäten för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat som har lämnats eller kommit fram vid sådan forskning som efter överenskommelse bedrivs i samverkan med en enskild, om det måste antas att den enskilde har deltagit i samverkan under förutsättning att uppgiften inte röjs.

Föremålet för sekretessen är såväl uppgift om utförande av en undersökning av naturvetenskaplig eller teknisk art som en myndighet har låtit göra för det allmännas räkning som uppgift om resultatet av en sådan undersökning. När det gäller uppgifter om utförande av en undersökning kan det avse exempelvis vilken teknik eller metod som används, vilket till exempel även kan inkludera uppgifter om vilka förbrukningsmaterial som använts om detta kan anses röja information om metoder.

Eftersom myndigheter och lärosäten inte kan kringgå OSL genom avtal måste det alltid finnas en bärande motivering som har stöd i en sekretessbestämmelse i OSL. Detta då sekretessbeläggning alltid kan överprövas i domstol. Dessutom gäller sekretess i princip under en begränsad tid, vanligtvis 10 år för lärosäten.

Uppgifter om en enskilds (till exempel ett företags) affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat skyddas genom flera bestämmelser om sekretess i OSL och i Lag (2018:558) om företagshemligheter. Ibland kräver externa användare att ett sekretessavtal upprättas redan vid det initiala mötet. Dessa avtal kan dock aldrig gå utöver vad OSL tillåter för lärosäten.

En person klädd i labrock och gröna latexhandskar står vid en laboratoriebänk och använder en mikropipett. I bakgrunden och förgrunden syns ett myller av annan labutrustning.

CRISPR Functional Genomics vid SciLifeLab är specialiserade på CRISPR-tekniken över ett brett spektrum av tillämpningar och erbjuder till exempel genredigering och genomiska screeningar. Foto: Mikael Wallerstedt

Rekommendationer

  • Informera öppet och tidigt om hur sekretess hanteras
    – Detta inkluderar att ha information lättillgänglig för externa användare. Initialt bör det föras en diskussion om behovet av sekretess Det är dock viktigt att peka på att behovet av sekretess måste vara underbyggt av OSL för att det ska gälla.
  • Hantering av sekretess – Innan en allmän handling lämnas ut måste myndigheten göra en sekretessbedömning. Därför kan det vara viktigt att göra sekretessmarkeringar för att dessa lätt kan hittas och markeras. Vid all korrespondens som mejl eller skrivna handlingar bör information inkluderas som tydligt indikerar:
    • Att information är sekretessbelagd.
    • Vilka bestämmelser i OSL som sekretessmarkeringen bygger på. Det kan vara lämpligt att också hänvisa till diarienummer på avtal eller motsvarande om dessa mer komplett beskriver vilka bestämmelser i OSL som de bygger på.
    • Med fördel kan personer som är involverade i uppdraget, samt deras roller, inkluderas i ett standardiserat efterord, vinjett, eller dylikt. Detta för att se till att det är lätt att hålla korrespondens inom den grupp som är relevant för ett uppdrag.
  • För att kunna hantera processen skyndsamt är det bra att ha en avtalsmall framtagen i samråd med experter, om en sådan finns att tillgå, redo att presentera för externa användare. Sekretess och dess hantering bör även alltid tas upp i tillgångsavtal, allmänna villkor, och andra avtal och överenskommelser som rör erbjudande av teknisk tjänst eller vara, uppdragsforskning, eller forskningssamverkan.
  • Säkerställ att personen som skriver under sekretessavtal har rätt att göra det, om bedömningen görs att ett inledande sekretessavtal behövs. Eftersom avtalen ibland behövs i diskussioner med externa användare kan det vara lämpligt att föreståndare för forskningsinfrastrukturen delegeras rätt att skriva under avtal baserade på värdorganisationens egna mallar. Ibland är det viktigt att den externa användaren erbjuds ett avtal som innehåller signaturer från alla som är närvarande vid diskussioner.
  • Informera externa användare om vad som gäller för att en myndighet ska kunna ingå en sekretessförbindelse, att presentera egna mallar, samt att kommunicera att det troligtvis tar mycket längre tid om den externa användaren insisterar på att använda sina mallar som måste granskas från början av myndighetens jurister.
  • Om särskilda krav på sekretess råder kan tillhandahållandet exempelvis ske via en annan privat aktör eller mediator.

Detta avsnitt är framförallt relevant för lärosäten. För institutsbaserade forskningsinfrastrukturer kan försäljning eller licensiering av IP vara en del av affärsmodellen och säkerställande av att institutets uppdrag kan fullföljas. De brukar i allmänhet ha utförliga avtal som täcker in sådana aspekter.

Ofta är genererad IP inte en central fråga för erbjudande av teknisk tjänst eller vara då det inte pågår forskning vid sådant tillgängliggörande. IP kan vara aktuellt vid uppdragsforskning och forskningssamverkan och det är då viktigt att tydliggöra om forskningsinfrastrukturens anställda täcks av lärarundantag eller inte. Tillämpningen och tolkningen av lärarundantaget varierar vid lärosätena då vissa frågor inte är tydligt lagreglerade och inte heller har avgjorts genom prejudikat i domstol.

Lärarundantaget

Lärarundantag anges i lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar (LAU). Enligt en vidare syn på begreppet omfattar det fler undantag, nämligen undantag i förhållande till andra immateriella tillgångar än patenterbara uppfinningar. Enligt LAU har arbetsgivare rätt att ta över ensamrätten till patenterbara uppfinningar som en anställd skapat som en del i sitt arbete. Lärarundantaget enligt LAU är ett undantag som ger lärare anställda vid svenska lärosäten personlig rätt till sina (patenterbara) uppfinningar. Vilka arbetstagare och typer av immateriella tillgångar/rättigheter som omfattas av lärarundantaget tolkas olika av lärosätena och finns oftast reglerat i deras IP-policy. Lärarundantagets räckvidd och tillämplighet beror dessutom sannolikt av andra regler i rättssystemet, framförallt arbetsrättsliga regler om arbetsgivarens ansvar och rättigheter gentemot anställda. Därför finns också en variation hos olika lärosäten i hur omfattningen av lärarundantag tillämpas. Oftast omfattar lärarundantag endast de anställda som bedriver undervisning eller forskning, men det förekommer även att teknisk och administrativ personal (TAP) kan omfattas av lärarundantaget.

Det är viktigt att uppdrag från externa användare kan utföras utan att anställda individuellt kan åberopa rätt till IP. Dessutom förekommer det ofta att anställda har flera roller inom samma organisation då anställda kan vara forskare i en roll och teknisk/administrativ i en annan.

Regleras inte detta konsekvent kan det leda till merarbete och otydligheter i relation till externa användare.

Att hantera IP-frågor – Avtal rörande IP och IPR som avviker från givna mallar måste alltid granskas av myndighetens jurister eller personal som har utpekats som ansvarig för detta. För föreståndare eller anställda vid en forskningsinfrastruktur gäller att sekretessen måste bibehållas runt potentiell IP, samt att alla inblandade har en förståelse om patenteringsprocessen, speciellt när ny IP skapas.

Frågor om IP och IPR behandlas utförligare i Bilaga 5 – Problemställningar inom området immaterialrätt och tillgängliggörande av forskningsinfrastrukturer vid svenska lärosäten.

En person klädd i täckande vita skyddskläder och vita handskar står vid en datorskärm, med ena handen på ett tangentbord. I bakgrunden syns avancerad laboratorieutrustning.

Renrumslaboratoriet vid Lund Nano Lab är en del av MyFab och tillhandahåller utrustning för grundläggande forskning och utveckling inom materialvetenskap, nanoteknik, mikroelektronik, livsvetenskap och kvantteknik. Foto: Charlotte Carlberg Bärg

Rekommendationer kopplade till lärarundantag

Det finns variation i hur lärarundantaget tillämpas och tolkas även mellan olika lärosäten. Det ligger alltid inom respektive organisation att besluta hur dessa frågor ska hanteras. Det är därför viktigt att de anställda som omfattas av lärarundantaget inte har sådan roll under utförande av tillhandahållande av teknisk tjänst eller vara och andra uppdrag eller samarbeten inom ramen för extern användning av forskningsinfrastrukturen. Anställda som omfattas av lärarundantaget bör ha avskrivit sig den rätt som lärarundantaget ger vid arbete inom en forskningsinfrastruktur. Detta kan göras på olika sätt, till exempel:

  • Om TAP inte omfattas av lärarundantaget enligt värdorganisationens regleringar kan man skilja på när den anställda täcks av lärarundantag genom att tydligt införa de olika rollerna i organisationens personalsystem och se till att det är tydligt vilken arbetstid som är registrerad under vilken roll.
  • Om TAP omfattas av lärarundantaget kan man följa rutinen ovan. Utöver det behöver den anställda avskriva sig lärarundantaget, antingen genom en skriftlig överenskommelse eller genom en arbetsbeskrivning. Alternativt kan man se till att arbete alltid sker under avtal som reglerar vad som händer med uppfinningar från anställda som täcks av lärarundantag.

Rekommendationer

  • Om avtalet mellan forskningsinfrastrukturen och extern användare inte innehåller någon detaljerad beskrivning av IPR, bör en diskussion med användaren alltid tas innan projekt påbörjas, för att utröna om användaren avser att skydda eventuella uppfinningar genom patent eller hemlighållande.
  • Användare eller extern användare bör upplysas om att för uppgift i en allmän handling hos universitet och högskolor gäller sekretessen i högst tio år. Om användaren avser att hålla uppfinningarna eller annan information hemliga är det särskilt viktigt att utreda om sekretess kan gälla samt att reflektera över konsekvenserna och nyttan för organisationen som handhar forskningsinfrastrukturen att delta i projektet. I den utsträckning det är möjligt bör det anges tydligt i avtalet om uppdragsforskning, eller forskningssamverkan om resultaten ska utgöra företagshemligheter.

Fotnoter

  1. På olika organisationer benämns dessa olika och det kan handla om: föreståndare, avdelningschef, prefekt, dekan, upp till CEO eller Rektor beroende på omfattning av specialuppdraget och de delegationsordningar man har att följa.
  2. EU-kommissionen anger att uppdragsgivaren i regel fastställer villkoren i kontraktet, äger resultaten av forskningsverksamheten och bär risken för ett misslyckande. Kommissionens meddelande Rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (2022/C 414/01), p. 26.
  3. EU-kommissionen anger ett projekt anses genomföras genom ett effektivt samarbete om minst två oberoende parter strävar mot ett gemensamt mål baserat på arbetsfördelning och gemensamt fastställer dess tillämpningsområde, deltar i dess utformning, bidrar till dess genomförande och delar de finansiella, tekniska, vetenskapliga och andra riskerna samt resultaten av projektet. En eller flera parter kan stå för hela kostnaden för projektet och därmed befria andra parter från de ekonomiska riskerna med projektet. Villkoren för ett samarbetsprojekt, särskilt när det gäller bidrag till dess kostnader, delning av risker och resultat, spridning av resultat samt tillgång till och regler för fördelning av immateriella rättigheter, måste fastställas innan projektet inleds (detta omfattar inte konkreta avtal om marknadsvärdet av resulterande immateriella rättigheter och värdet av bidrag till projektet). Kommissionens meddelande Rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (2022/C 414/01), p. 28.

Kontakt

  • Har du frågor eller vill komma i kontakt
  • med oss?

    Hör av dig till Karin Önneby,
    Uppsala universitet
    karin.onneby@uu.se

Om oss

Uppsala universitet är värd för SESAM


Innovation Hub, Uppsala Science Park
Dag Hammarskjölds väg 38,
Uppsala